Media, Östberg och Pettersson

Kritik mot medias framställning av fallet Annika Östberg tas upp i DN här. "Annika Östberg är blond, snygg och etnisk svensk. Det har bidragit starkt till mediernas enorma empati och engagemang i hennes fall" säger medieforskarna och får medhåll av Leif GW Persson som menar att hennes brott hamnat i skymundan. Själv är jag beredd att hålla med och ser även en parallell till ett ännu mer välkänt svenskt kriminalfall, nämligen Palmemordet och dess "gärningsman" Christer Pettersson.

Liksom i fallet Östberg har medias rapportering i mycket stor utsträckning påverkat allmänhetens uppfattning i fallet Pettersson. Det finns emellertid en mycket viktig skillnad; Pettersson har blivit svartmålad som Palmes mördare, Östberg har, som Leif GW Persson uttrycker det, blivit vitmålad. Det utpekande av Pettersson som Lisbet Palme gav ledde till att Pettersson under resten av sitt liv fick leva med stämpeln "Palmes mördare", när det egentligen inte är speciellt mycket som var tillförlitligt i Lisbets utpekande.

För det första så skedde utpekandet nästan tre år efter mordet. På de tre åren kan hennes minnesbild ha förändrats flera gånger om. För det andra så är det inte ens säkert att Lisbet såg mördarens ansikte. I hennes första förhör gav hon inte ett enda signalement av hur mördarens ansikte såg ut. För det tredje så utfördes inte videokonfrontationen särskilt professionellt. Poliserna sa innan konfrontationen att den misstänkte är alkoholist. Lisbet svarade att ”det ser man vem som är alkoholist" vilket inte är så konstigt med tanke på att de övriga i konfrontationsgruppen var poliser och att Lisbet är psykolog.

Det här ligger till grund för att Pettersson i media pekats ut som Palmes mördare, vilket i sin tur har lett till att svenska folket också sett honom som mördaren. I fallet Östberg är det, som tidigare nämnts, också medias bevakning som ligger till grund för att folk har en skev uppfattning om hur det egentligen är.

Jag antar att löpsedlar med Pettersson och Östberg genom åren sålt många lösnummer. De båda är personer som engagerar och berör många människor. Att börja tänka på vad som är sant och inte sant eller hur någon verkligen har hamnat i fängelse, det verkar inte lika intressant som att sälja många tidningar.