Vad artikeln däremot fick mig att fundera över är om det finns någon skapare. Är det något, någon eller några som har skapat världen? Eller skapat världen kanske är fel uttryckt, mer specifikt menar jag om det är något, någon eller några som har utlöst Big Bang. Följande utdrag ur texten har fått mig att i alla fall undra över om det faktiskt är så:
Vad som mer sällan berättas i de populära framställningarna är att den stora smällen också gav upphov till naturlagarna. Hur ska då dessa lagar kunna förklara sin egen uppkomst? Möjligen funnes det ett litet hopp om det vore så att den stora smällen skapade sin uppsättning naturlagar utav nödvändighet: att det inte kunde ha blivit på något annat sätt. Detta säger dock våra finaste teorier emot. "Det hade varit trevligt", har Cambridgefysikern Neil Turok sagt, "om en korrekt teori hade kunnat förutsäga olika universa som påminner om vårt eget, men det ser ut som om det är för mycket att hoppas på." Vad som helst hade kunnat hända. Det som skedde råkade inträffa av skäl som inte kan fångas av teorierna.
Sammanfattningsvis ställs vi därmed inför följande val. Antingen accepterar vi att något utanför naturen orsakade den stora smällen eller så förnekar vi vetenskapens förklaringar. Det senare är naturligtvis en fullt legitim hållning, men då ska den också kallas för vad den är: irrationell, vetenskapsförnekande.
Lite längre ner:
Betrakta nu följande observationer.
Om smällen varit något svagare skulle all materia snart ha återvänt till gravitationens centrum. Om universum expanderat med något större kraft skulle stjärnorna aldrig ha bildats. Enligt Stephen Hawking, innehavaren av samma professur vid Cambridge som en gång Sir Isaac Newton, skulle universum ha kollapsat i dag om expansionshastigheten en sekund efter den stora smällen varit 1/100 000 000 000 000 000 lägre än den faktiska. Fysikern Richard Morris har räknat ut att universum skulle ha dött inom 30 000 år om expansionshastigheten varit 1/1 000 000 lägre än vad som var fallet.
För att expansionshastigheten skulle bli lagom krävdes en densitet som motsvarar ett universum bestående av 1080 subatomära partiklar. Dagens teorier visar att universum innehåller just det antalet.
Den stora smällen gav upphov till gravitationskraften. Hade den avvikit från sin faktiska kraft med 1/1040 skulle stjärnorna, om de överhuvudtaget kunnat bildas, utvecklats antingen till röda dvärgar eller blåa jättar. I inget av fallen hade liv kunnat uppstå.
Explosioner leder vanligen till kaos och förstörelse. Skapelsens utbrott innebar istället ordning bortom gränsen för vår förståelse. Fysikern och matematikern Roger Penrose har beräknat sannolikheten för att smällen skulle innehålla så lite oordning som den gjorde till en på tio upphöjt till trettio upphöjt till fyrtio. Det ligger visst godtycke i sådana beräkningar, men det betyder inte desto mindre något när en av nittonhundratalets främsta vetenskapsmän sålunda uttrycker sin vördnad. Fysikern Paul Davies sammanfattar sitt intryck av den stora smällen som att "sannolikheten för att det framväxande kosmiska materialet skulle befinna sig i termodynamisk jämvikt i ett tillstånd av maximal entropi med noll ordning är överväldigande", och påpekar sedan att också detta är ett "kolossalt understatement".
Dessa argument, iakktagelser eller vad man ska kalla det bemöts i andra artiklar på Newsmill, ett angående osannolikheten här och ett som kontrar större delar av artikeln här. Jag har läst och begrundat detta, men trots det är jag inte övertygad om Guds "icke-existens". Detta beror till stora delar på vad Patrik, fysikern i Boston Tea Party, sagt om Big Bang.
Patrik säger att innan Big Bang fanns ingenting. Inte tid, inte materia, inte ens tomrum. Det enda som fanns var en liten, liten prick. Sannolikheten för att Big Bang skulle kunna utmynna i universum, liv och hela faderullan är vad jag har förstått ytterst liten. Ytterst, ytterst liten. Ovan står det att läsa att sannolikheten är "en på tio upphöjt till trettio upphöjt till fyrtio". För mig känns det som en jävligt liten sannolikhet, nästan för liten sannolikhet för att det skulle kunna inträffa.
"Men i oändligheten är ingenting osannolikt" kanske någon säger då. "Ett oändligt antal Big Bang har inträffat och då är det det inte osannolikt". Visst, jag håller med om att i oändligheten är ingenting osannolikt. Inte ens en på tio upphöjt till trettio upphöjt till fyrtio. Men, grundat på vad Patrik påstår så förstår jag inte hur ett oändligt antal Big Bang ska ha kunnat inträffa.
Om ingenting existerar, inte ens tid, hur fan ska någonting då kunna inträffa? Hur ska då Big Bang ha fått oändligt många försök på sig? Fanns det oändligt många prickar? Hur ska det kunna ha gjort det om ingenting existerade förutom pricken?
Jag blir väldigt förvirrad när jag ställer sådana här frågor och jag får ingen ro i hjärnan när jag försöker föreställa mig hur det kan ha varit. För att försöka få svar på mina funderingar har jag vänt mig till ingen mindre än Patrik själv. Jag har skickat iväg följande mail till honom:
Hej Patrik!
Efter att ha sett alla hittills sända avsnitt av Boston Tea Party så kan jag inte säga annat än att jag beundrar dig och dina kunskaper inom fysik. Du har blivit lite av en vetenskapens riddare för mig och därför tror jag du är rätt man att svara på några funderingar jag har, vilka du faktiskt själv till stor del har orsakat.
Mina funderingar fick jag efter att ha läst följande artikel:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/23/har-ar-det-vetenskapliga-beviset-guds-existens
Du har kanske läst artikeln själv och jag antar att du kan argumentera mot det mesta Martinsson påstår. Mina kunskaper i fysik är dessvärre inte så bra och jag undrar en del om Big Bang, vilket Martinsson skriver en del om.
Du har i ett avsnitt av Boston Tea Party påstått att innan Big Bang fanns ingenting, inte ens tid. Det enda som fanns var en liten prick, "that's it". Enligt Martinssons artikel så är "sannolikheten för att smällen skulle innehålla så lite oordning som den gjorde till en på tio upphöjt till trettio upphöjt till fyrtio." Om jag uppfattar Martinsson korrekt så är alltså sannolikheten för att Big Bang skulle kunna leda fram till ett universum där liv och allt vad det innebär otroligt liten.
För att den sannolikheten ska vara rimlig för mig krävs i stort sett det som många också förklarar det med, att det inträffat ett oändligt antal Big Bang. Dessvärre tycker jag inte att den förklaringen känns så bra. Det beror på vad du sa i programmet, att innan Big Bang fanns ingenting, inte ens tid. Mina funderingar formulerade i frågor blir alltså följande:
Har det inträffat ett oändligt antal Big Bang? Om det har gjort det, hur är det möjligt om det innan Big Bang inte fanns någonting, inte ens tid?
Jag vet inte hur jag ska formulera mina funderingar bättre, men jag hoppas du förstår! Skulle vara väldigt tacksam om du tog dig tid och svarade på det här!
Bästa hälsningar,
Elias
PS. Om du undrar hur jag fick tag på din mail så var det genom facebook, där vi båda är vänner :)
Nu inväntar jag ett svar från Patrik och jag återkommer givetvis när jag fått det!
Förövrigt så är den person som orkat läsa varenda ord, från rubriken till hit, värd en klapp på axeln.
2 kommentarer:
Det har du kanske redan begrundat, men sannolikhet är svår att tillämpa eftersom vi inte hade kunnat göra det om vi inte existerade. Detta universum råkar vara sådant att vi har utvecklats och kan räkna på dess sannolikhet. Högoddsaren är alltså en efterkonstruktion, eftersom vi redan är här.
Jag vet inte om jag förklarar begripligt, men du förstår nog vad jag menar.
Jag har förresten skrivit om big bang ur ett idéhistoriskt och mytologiskt perspektiv här:
Varde big bang
Jag tror jag förstår på ett ungefär hur du menar. Du kanske läste artikeln som länkas i mitt senare inlägg i frågan. Där tog man upp sannolikhetsfrågan och hade ett exempel med tärningar som jag tyckte var bra, det fick mig att förstå att det egentligen inte är någon vits med att räkna ut sannolikheten såhär i efterhand.
Tyvärr har jag inte tid eller ork att läsa det du skrivit om big bang just nu, men jag lovar att göra det inom kort!
Skicka en kommentar