tisdag 13 januari 2009

Den eviga ungdomens källa?

"Rödhårig barnboksfigur, fem bokstäver. Sista bokstaven är ett i, har du någon aning om vad det kan vara Elias?"

Frågor i den här stilen har blivit ett vanligt förekommande fenomen i familjen Bergstrand. "Hm, känd svensk krigarkonung, den tolfte med sitt namn. Andra bokstaven är ett a, är det någon som vet vem det kan vara?" Ungefär så frekvent förekommer frågorna, man får med andra ord knappt någon som helst vila ifrån dem. Personen som ställer frågorna är min käre (ibland i alla fall) far Lars. Han har fått för sig att korsord, ja det är något han borde lägga stora delar av sin lediga tid på. Det spelar ingen större roll vilka korsord det är han hittar, om det så är kändiskrysset i Se & Hör eller husdjurskrysset i Lyckoslanten så slänger han sig över dem likt en tiggare slänger sig över en bit mat. Emellertid verkar antalet tidningar innehållandes korsord snart ha tagit slut i huset, far har redan börjat fråga om jag vet någon korsordssida på internet. Att devisen "Ett olöst korsord är ett förlorat korsord!" är något han både kommit på själv och strängt efterlever märks i allra högsta grad här hemma.

Jag har mina teorier om varför far såhär plötsligt har börjat sysselsätta sig med att lösa korsord. Eller teorier och teorier, jag har egentligen bara en teori som jag fanatiskt tror på och antagligen aldrig kommer ändra uppfattning om. Teorin lyder som så att far, som så många andra (tror jag), löser korsord för att han så smått börjar känna sig gammal. Kanske har han under senare tid märkt av små tecken på att han inte alltid kommer inneha det knivskarpa intellekt han själv tror sig ha. Sämre uppfattningsförmåga och sämre inlärningsförmåga är bara några exempel på ålderssymptom min far kan tänkas ha märkt. För att dra ut på lidandet och kanske vinna några ej förvirrade år har han helt enkelt börjat göra vad han kan för att vara klar i huvudet även på ålderns höst, ett led i detta är korsordslösning.

Något som stärker min teori ytterligare är det faktum att far precis har börjat banta. Jag har själv fått ta en så kallad "förebild" på honom (exempel här). Bilden är tänkt som någon sorts motivationskälla till att äta upp den mixerkörda viktväktarsoppa och surkål han ställer på köksbordet varje dag till sig själv, vi andra får njuta av falukorv och allehanda mindre fettsnåla alternativ.

Själv ser jag en mycket tydlig koppling mellan bantningen och korsordslösningen; båda handlar om att hålla borta ålderns oundvikliga biverkningar. I bantningens fall handlar det om att behålla ungdomens kroppsformer, i korsordslösningens fall att behålla ungdomens skarpa hjärna. Som jag ser det så har far gett sig in i ett projekt som redan från början är dömt att misslyckas.

Den rödhåriga barnboksfiguren är förövrigt Pippi Långstrump, vad som söktes var endast förnamnet.

2 kommentarer:

Stefan Stenudd sa...

Då har jag ännu knappt blivit vuxen, för jag sätter mig aldrig med ett korsord. Man kan ha så mycket roligare med ord än att gissa dem.
Det behöver jag inte berätta för dig, som vet att välja dem - och som stavar så mycket bättre än din forne namne.

Elias sa...

Haha, det har du så rätt i. Korsord kan lätt bli rätt tråkiga. Men alla mina far- och morföräldrar löser dem, min far har som jag skrivit i inlägget precis börjat med det och min gamla svenskalärare pratade om hur bra det var att lösa korsord för att inte bli dement. Så jag skulle tro att korsordslösningen kommer med åren, även om det nödvändigtvis inte behöver vara så.