Illavarslande abstinensproblem

Av någon anledning fick jag lust att skriva en rad här. Jag vet inte om vad, inte hur och inte varför. Är det så att jag efter endast ett inlägg har åkt på någon form av bloggabstinens? Antagligen är det så illa. Detta faktum gör mig rädd, för att inte säga vettskrämd. Vad kommer det bli av det här projektet egentligen?

Min rädsla handlar i grund och botten om mitt djupa förakt mot bloggvärlden, vilket antagligen är väldigt överdrivet. Men det är faktiskt så att jag har läst väldigt få bloggar som faktiskt tilltalar mig, där jag har tänkt "fan vad smart den här bloggaren är!" eller "det där var bra rutet!". Egentligen har jag aldrig ens försökt hitta några sådana bloggar. Nej, de bloggar jag har följt någorlunda har (med undantag för personer jag själv känner) varit bloggar där jag kan skratta åt bloggerskan. Jag har funnit stort nöje i att se hur de videobloggar om sina cafébesök, hemlighåller sina kärleksmöten med x eller y som substitut för namn samt produktplacerar varor i hopp om att en dag få göra det "på riktigt". Deras dumhet och uppblåsta självbild har lockat till många goda skratt, det är ingenting jag hymlar med.

Vad är det då i det här är som gör mig så rädd? Jo, jag är helt enkelt rädd att min blogg kommer att utvecklas till en av dem. Under en kort stund i mitt bloggabstinenta tillstånd funderade jag faktiskt på att skriva ett inlägg á la bloggabstinent_tjej_92. Varför inte nämna vilka goda varma mackor jag gjorde till lunch, eller varför inte tipsa om Ramlösa Granatäpple som på ett effektivt sätt släckte min törst framåt kvällningen?

Dessa tankar gjorde mig skräckslagen. Kommer bloggabstinensen ta överhanden på samma sätt som den gjort på tusentals andra eller kommer jag klara mig undan? Ännu har jag inte drabbats av någon blogghybris, men jag vidhåller vad jag sa i förra inlägget: Märker ni att jag börjar drabbas av den är det fritt fram att inom rimliga proportioner använda våld för att få bort den!