Det fina med experimentell dygnsrytm

Jag är en stark förespråkare för vad man skulle kunna kalla experimentell dygnsrytm. De gamla sovtiderna 22.00-06.00, vilka satts som norm för att uppnå de åtta timmar Blossom Tainton och andra insnöade hälsotomtar eftersträvar, är en rest från gamla tidens svenska bondesamhälle. Utvecklingen i Sverige har sedan dess gått framåt med sjumilakliv och jag tycker det är absurt att vi när det gäller sömnfrågan tänker i samma banor som man gjorde på Karl-Oskar och Kristinas tid. Är det rimligt att samtidigt som vår syn på kvinnor, barnaga och tortyr har förändrats radikalt så har vår syn på sömn inte förändrats någonting?

Självfallet är det inte rimligt och jag tror det är en tidsfråga innan folk inser det orimliga i hela situationen. Att människor är olika och jobbar olika effektivt under olika tider på dygnet kan minsta barnunge förstå. Med dagens moderna teknik behöver nattmänniskor inte heller anpassa sig efter solens upp- och nedgång. Jag är ett exempel på den typ av människa som gärna jobbar nattetid och vill understryka att det är då jag är som effektivast. Detta grundar jag på den stora mängd inlämningsuppgifter med betyget MVG jag åstadkommit under, just det, natten. Har jag å andra sidan försökt jobba med inlämningsuppgifter dagtid har aktiviteten lyst med sin frånvaro. Att fler människor är som mig när det gäller nattlig effektivitet och daglig ineffektivitet är jag övertygad om och en större valfrihet när det gäller arbetstid på dygnet skulle utan tvekan få upp produktionen på nivåer vi aldrig vågat drömma om tidigare.

Jag tror också att en generellt mer experimentell dygnsrytm skulle bidra till en öppnare och mer kommunikationsinriktad befolkning. Ytterligare ett samtalsämne skulle dyka upp på agendan (När sover du?) och folk skulle på så sätt få mer att prata om, ty säg den som inte är i behov en schysst isbrytare när vädret är förbrukat? Vidare tror jag även att folk skulle få fler roliga historier och anekdoter hämtade ur verkliga livet att berätta. Jag själv kan exempelvis nämna att jag efter en tupplur i fredags vaknade runt sju fullt övertygad om att det var måndagmorgon. Så var inte fallet och när jag kom ner i köket blev jag mycket förvånad över att inte mamma satt med JP och en kopp kaffe vid köksbordet. Istället stod kvällsmaten framdukad och hela familjen satt vid matbordet samtidigt som mors skiva med Rod Stewart ljöd i bakgrunden. Man skulle kunna se denna händelse som något negativt, men det är helt fel sätt att se det på enligt mig. Den chock jag drabbades av när jag upptäckte att det inte var måndagmorgon väger väldigt lätt i jämförelse med den glädje jag efteråt kan finna i att berätta historien och andras glädje att ta del av den. Detta visar på ett tydligt sätt hur experimentell dygnsrytm i alla högsta grad är positivt för kommunikationen mellan människor.

Det finaste av allt med en mer flexibel dygnsrytm är slutligen folkets ökade frihet. Frihet att sova när man vill är något väldigt fint och något vi ska eftersträva. Om man sedan väljer att fortsätta med samma dygnsrytm som tidigare är det helt okej. Vill man istället testa något nytt finns också friheten att göra det. Människan är en kreativ varelse, varför inskränka dess kreativet när det gäller sömn?