Oljud med c

Jag tänkte såhär en sen söndagkväll uppdatera här lite, mer för sakens skulle än för att jag har något vettigt att skriva. Som så ofta blir det då att det skrivs om musik och det här är inget undantag. Jag tänkte ägna en tanke åt vad Anton, den stenhårda punkaren på P&L, kallade Sveriges genom tiderna hårdaste band, nämligen Noice. Varför han gav dom denna smickrande titel gissar jag beror på att två av originalmedlemmarna gått rockstjärnedöden till mötes, således återstår endast hälften av dessa. Lite roligt tyckte jag därför det var att se dem uppträda på ett "En rökfri generation"-arrangemang med Clabbe af Geijerstam i spetsen. Låten är väl inte min favorit med dem direkt men just för denna ett ödets ironi lägger jag in videon här:

Inte för att jag tror att någon är speciellt intresserad men jag kan berätta lite mer om min relation till Noice. Den började när jag hittade några luggslitna LP-skivor i mammas skivsamling. Intresserat satte jag en av dem i vår musikspelare och genast gillade jag ljuden som kom ut genom högtalarna. En av de låtar jag först fastnade för var "Romans för timmen" vilken återfinns på LP:n Det ljuva livet.

Till sist kan jag för dem som har spotify länka till den låt av dem som jag lyssnar mest på för tillfället, nämligen den här.

Väl mött.